14 ÅR IGEN |

Annons

14 ÅR IGEN

Obs varning! ; För ett av Amandas fjortisförsök på djupa inlägg. 

Jag har verkligen kommit till undanfund med en sak. En sak jag bland annat diskuterade med Elin på väg hem från bussen här om kvällen och något som snurrat i min hjärna den senaste veckan. För varje dag känns det som om man lär känna sig själv mer och mer och visst har jag efter många om och men mer eller mindre accepterat att jag är otroligt klumpig, men här om kvällen ville jag verkligen acceptera min senaste upptäckt; att jag är otroligt barnslig och liten på insidan. Jag är som en liten rädd 14:årig fjortisbrud som gråter när hårsprayen tar slut. Jag vill gärna att livet ska gå lätt och tvekar på mig själv så fort som jag ställs mot utmaningar och stress. Jag vill växa upp för att kunna inreda min egen lägenhet och damma av alla mina klackskor men vill inte alls betala räkningar eller söka lån. Här om dagen tänkte jag att “det är okej, allt ordnar sig alltid ändå.” Men tänk om det inte gör det. Tänk om jag kommer att stå där om ett år och inget alls kommer att ha gått som jag vill. 

Usch, kan ni också känna er som små barn ibland som inte är redo för det vuxna livet? Jag kan inte på något sätt säga att mitt liv varit enkelt (wow så djup igen) men det är så mycket jag inte känner att jag har grepp om för tillfället. Jag antar att man lär sig mer och mer för varje år? Jag är väl troligtivs bara i en tidig 20-års kris där jag inte vet om jag ska kalla mig barn eller vuxen för tillfället. Men vi kör på barn just nu tycker jag. Ett ltet tag till. Att se världen från en liten flickas ögon kan väl inte vara så dåligt ändå. 

Mvh ej redo och jätterädd. 

 

Kommentarer

Leave a Reply

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats